Den här veckan har Storasyster funnits i mina tankar mer än på länge...
Lillasyster blir mer och mer lik sin syster i allt. Hon klär sig gärna i hennes kläder, sysselsätter sig med exakt samma saker som Storasyster gjorde, lyssnar på hennes skivor, läser hennes böcker mm mm.

På måndag morgon kom Mellanbror med Storasysters Mp3 spelare i öronen och ville att jag skulle lyssna på en "jättebra" låt. Naturligtvis var det en av Storasysters favoritlåtar och tårarna rann...

Det är många på jobbet i veckan som kommenterat och velat titta på min tatuering, endel som pratat om hennes gravsten.

Igår satt vi ( jag , Sambon och en till ) länge och pratade om hur Storasyster var som person, hur sjukdomen började och hur det varit under tiden hon var sjuk och hur det varit efteråt.
Det är svårt att minnas alla datum och exakt alla detaljer kring allt som hände våren 2008 och jag är glad att jag skrev dagbok från den dagen vi blen inlagda på Samvården på NUS.
När jag nu läser dem igen så är det så skönt att läsa att trots allt vi och framförallt Storasyster gick igenom så hade vi ju faktiskt ett LIV. Ett underbart roligt liv tillsammans. Behandlingarna fick aldrig hamna i fokus, livet, pysslandet, myset, var det viktiga. Om inte Storasyster varit den hon var är jag inte säker på att vi hade fixat det...

Vissa saker minns jag jättebra, men igår upptäckte jag att vissa saker har jag helt glömt och det kanske är tur att man inte går och tänker på alla dagar då vi fått hemska besked varje dag, då skulle jag nog bli en bitter person trots allt.

Även om det såklart kan vara tungt att prata om och riva upp gamla sår igen så känns det så otroligt viktigt att få dela med sig. Kan man bara sprida lite hopp om att livet kan, och måste, gå vidare tillslut till en person så är ju det jättebra.

Vi pratade om "styrka" igen igår och då kom jag att tänka på en sak jag hittade på nätet för länge sedan igen.
Jag har bloggat den förr, men nu gör jag det igen.

"Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna

Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att alltid hoppa högst, att vilja mest

Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att alltid komma längst eller att alltid lyckas

Att vara stark är att se livet om det är, att acceptera dess kraft och att ta del av den

Att falla till botten, att slå sig hårt, att alltid komma igen

Att våga visa sig svag och rädd och våga ta dess hjälp

Att vara stark är att våga hoppas när din tro är om svagast

Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och att kämpa för att nå dit"

Det var ett tag sedan sist, men ni har väl inte glömt Jag vill leva... Hoppas inte.

Med detta önskar jag er en fin kväll