1 år
Kategori: Storasyster
Hela veckan har jag tänkt tillbaka på hur det var för ett år sedan. Vad vi gjorde och hur vi kände.
Det är overkligt att det gått ett helt år. Hur har det gått till och hur har vi klarat av att överleva, eller leva igenom det ?
Hur konstigt det än kan låta så fortsätter ju livet att rulla på och jag har valt att inte gräva ner mig och vara bitter utan i sann Storasyster anda se livet possitivt och glädjas åt det man har.
Spela efter de spelregler som råder.
Ingenting skulle bli bättre om vi skulle välja bort det liv vi har kvar och lever i, eller har jag fel?
Många undrar hur vi har det, hur klarar vi det och hur känns det... Vi har det väl som de allra andra, ibland är det uppåt, ibland neråt. Hur klarar vi det... Ja vad är alternativen? Hur känns det... Vi gläds åt den tid vi fick med Storasyster och allt hon lärt oss, det är klart att det känns för dj...igt, men det går inte att tänka så hela tiden, det gör ont, vi gråter, vi tröstar, vi försöker trots allt att leva med en djup sorg och saknad som aldrig kommer att försvinna och jag tycker att vi gör det så bra som vi bara kan.
Idag ska vi åka och tända ett ljus på hennes grav och minnas och glädjas åt den tid vi fick ha henne hos oss och jag är övertygad om att hon kommer att finnas vid vår sida idag, hemma och på graven, med ett vakande öga som ser till att allt blir perfekt och att ingen gråter och sörjer, för det vill hon inte att vi ska göra !
Vill ni vara med och minnas vår skatt så gör det gärna genom att skänka en slant till Jag vill leva !
