Imorgon är det den 18 mars...
En vanlig torsdag för många.
Inte för oss...
På natten till den 18 mars 2002 åkte vi in till förlossningen, 5 veckor för tidigt, men värkar.
De gjorde allt de kunde för att avstyra ev. förlossning.
Kl. 09 på morgonen gick vattnet och 13.00 föddes den vackraste lilla flicka jag någonsin sett.
2,8 kg lätt...
Lite gul
Jag minns den dagen med en otrolig glädje, allt hade gått bra, mjag hade inte ont någonstans och det hade gått ganska snabbt...
Dagen efter lades Storasyster in på barnavd. med ett glukosdropp..
Sen fick hon sola på BB ett par dygn, efter en vecka fick vi åka hem.
Hon var ett exemplariskt barn. Under hennes första 2 år pillade hon aldrig i en blomma, tog sig inte för något som hon inte klarade. Hade bra bordskick, dock lite noga med vad hon åt och inte åt.
Älskade att klä sig fint, att jag skulle åka och köpa kläder till henne utan att hon var med slutade fungera när hon var kring 2 år. Inget jag tyckte var fint dög.
när hon var drygt 2 år träffade hon sin bästa vän I.
Sedan den dagen följdes de åt i vått och torrt. De kallade sig tvillingar och köpte gärna likadana kläder som de hade på sig, planerat vissa gånger, oplanerat andra.
Skulle vi bort en helg klagade ofta Storasyster på att hon inte ville vara borta, hon ville ju vara hemme med I.
I var precis lika mogen som Storasyster och att lämna de två ensamma hemma nån timme var aldrig något problem. Aldrig att de hittade på nått hyss. De pysslade, lekte eller satt vid datorn.
När Storasyster började på dagis satt både jag och Sambon med under inskolningen. Oroliga unga föräldrar som skulle lämna sin skatt och prinsessa i andras händer.
Jag minns hur stolt hon var en dag när hon kom hem. Hon var väl drygt 2 år och hade fått följa med en fröken till stan och hem till hennes lägenhet, men bäst var nog att hon hade fått åka buss, jag tror att det var hennes första bussresa.
när hon var 2 ½ år blev hon storasyster till en gullig liten bror. Hon matade honom gärna och skötte honom.
Hon älskade Laj och provade även att smaka på en mask...
Vid 3 år och 5 mån blev hon återigen storasyster. Den här gången till en liten syster.
Samma sak gällde för Lillasyster. Hon fick fyll uppmärksamhet av Storasyster och hon vaktade och styrde upp för sina syskon. Var hänsynsfull och givmild.
Var glad när de alla tre skulle få vara på dagis tillsammans.
Storasyster lärde sig snabbt att läsa och skriva. Hade ett sifferminne jag bara kan drömma om och jag tror att hon var kring 3-4 år när hon kunde ringa till mormor och farmor själv.
Älskade mormor som jämt pysslade med henne och som hon jämt fick komma till .
Älskade Morfar som hade så många roliga maskiner, skotrar, lastbil och som jämt tog med henne på uppdrag. Dessutom behövde man inte sitta fastspänd i bilen när man spanade efter älgar...
Älskade farmor som gjorde så goda bullar och har ett hallonris som man kunde dyka in i.
Älskade farfar som är den bästa bokläsaren och som hon fick hjälpa att laga lite svårare mat och baka svårare efterrätter.
Hon älskade allt som hade med papper, sax, lim, pennor, pärlor, och smycken, kläder och smink att göra.
Var en expert på Coco Crazy, Uno Spin, Skip-boo
Hon hade ett hår som alla drömmer om.
En Styrka som många saknar.
En integritet som få har.
En vilja av stål.
Ett hjärta av guld.
Ville aldrig såra någon, aldrig se nån ledsen, aldrig göra fel, aldrig säga fel saker, aldrig ha fel kläder.
Sen kom den dagen i maj 08 när vi fick veta att allt som är fel, ont, elakt, farligt har drabbat henne.
Cancer!!!
Sin vana trogen kämpade hon på. Levde mellan behandlingarna, Älskade Lekterapin där åtskilliga timmar tillbringats, pysslandes.
Levde, nästan, som vilken annan 7 åring när vi var hemma. Var ute sent på kvällarna, var på hockeyplan med sin bästa vän, badade på sommaren, snöbadade på vintern, åkte skoter, sov hos mormor, sov hos farmor, var less på oss, älskade oss, hatade oss, bråkade med syskonen, började 1an, älskade skolan, var less på de enkla uppgifterna, läste böcker till sent på kvällen, följde Let´s Dance och Idol, plockade blommor, ville ha en hund, ville att farmor och farfar skulle skaffa en hund, tjatade, åt godis...
Allt det som vilken frisk 7 åring som helst gör utan att någon reflekterar över det...
Hon är så innerligt saknad, älskad..
Imorgon "fyller" hon 8 år.
Vi kommer att hylla henne på vårt sätt. Hoppas att det är fler som känner för att hedra/minnas henne också.
Kanske med en slant till Jag vill leva...
