ANNIEBO

Att vara stark

Kategori: cancer

Läste det hör på nätet för länge länge sedan...

"Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna

Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att alltid hoppa högst, att vilja mest

Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att alltid komma längst eller att alltid lyckas

Att vara stark är att se livet om det är, att acceptera dess kraft och att ta del av den

Att falla till botten, att slå sig hårt, att alltid komma igen

Att våga visa sig svag och rädd och våga ta dess hjälp

Att vara stark är att våga hoppas när din tro är om svagast

Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och att kämpa för att nå dit"

tycker att det är såå sant..



Kommentarer

  • Marlene säger:

    Har aldrig läst detta förut men jag håller med, väl värt att fundera över. Det är nog lättare att göra det första men precis som det också står så måste man ju vara stark för att orka med öppna sig, ta emot och komma igen.



    Jag tänker på er, kramar från Luleå

    2009-11-24 | 13:22:32
    Bloggadress: http://majjo.blogg.se/
  • Eva säger:

    Jag håller med dej det är så sant.Fick den där själv av en vän,när jag inte kunde se någon ljusning...tar fram den och läser den när jag behöver det.

    kram

    2009-11-24 | 20:29:28
  • Lotta/grannen säger:

    Vilka tänkvärda ord alltihopa......och speciellt slutet.



    "Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och att kämpa för att nå dit"



    Även om ljuset är ibland är svagt och resan dit känns lång, så går det på något konstigt sätt......EN STOR KRAM

    2009-11-24 | 20:53:19
  • J säger:

    En dikt att ta fram då hoppet sviktar och orken verkar vara som bortblåst. Kämpa på!

    2009-11-24 | 21:41:21
  • M säger:

    Beundrar er styrka... du är mycket större än du någonsin tror.

    Har inatt funderat på det som inte går att förklara.. har inte vetat vad jag ska tro (om det du berättade). Men just nu väljer jag att våga tro...

    2009-11-25 | 10:45:43
  • Iréne Berglund säger:

    Hej Annie!



    jag är en kvinna som har ett handikappad och utvecklingstört barn och levt i dödens skugga många gånger.



    Jag vill bara dela några tankar med dig.

    När jag var ledsen över att livet var orättvis så skapade jag ett eget ordspråk:



    Livet bestämmer man inte över.

    Det lever man.



    Ja, det tröstade mig i svåra tider.

    Dessutom vet jag att en dag ska du nå fram till ljuset i din svarta tunnel.

    Varje god handling som du gör mot dig själv och dina vackra barn med tårar.

    Tårar i korvstroganoffen o köttbullarna.

    Komihåg att du gör köttbullarna så att minnet av din dotter får leva vidare GENOM dina andra barn!!!

    Hon finns i dem....kan du inte se henne!!



    Din sorg kommer alltid vara en del av dig, men den kommer att övergå till saknad.

    Saknad som gör ont först sedan sakta, sakta till saknad utan smärta.

    Ditt sår får du leva med och delar med många av mina vänner.

    Jag känner ett par som miste sin 3 månaders babys de fick inga andra barn.

    Ett par som miste sitt första barn, men nu har en son som är 10 år nu.

    själv kommer jag säkert att mista mitt barn under min livstid.

    Men jag har en tro som tröstar mig att hon kommer till en god far. Som jultomten.



    Jag skriver detta under tårar och ber och hoppas att du ska få styrka att fira jul med tron att din dotter har det varmt och gott där hon är.

    Hon vill att du och de dina ska vara glad.

    Hon vill att ni ska ha det bra som hon har det.



    Varma tankar en medmänniska

    2009-12-11 | 10:09:39
Kommentera inlägget här: