12 dagar utan vår skatt
Kategori: cancer
Nu har det gått 12 dagar utan vår älskling. Vissa dagar har varit tunga och jobbiga att ta oss igenom, medans andra faktiskt har varit helt ok. Det är väl så det kommer att fortsätta ett bra tag till...
Mellanbror och Lillasyster håller oss vid liv. De kan inte på något sätt ersätta Storasyster, men de hjälper till med att hålla oss vid liv.
Vi har dessutom ett fantastiskt nät med folk omkring oss som ringer, kommer förbi, skickar blommor och kommer med mat och fika. Utan dessa personer vet jag inte hur vi hade klarat oss.
Förra veckan var vi och valde ut en gravplats till Storasyster. Vi valde den finaste vi kunde hitta och framför den la sig Mellanbror och Lillasyster och gjorde snöänglar innan vi beslutat vilken vi skulle välja. Det kändes som ett bra tecken tycker jag.
Just nu är det mycket planering runt begravningen och jag tror att den kommer att bli jättefin...
Musiken vi valt känns helt rätt.
Idag var Storasysters dödsanonns i den lokala tidningen.
Jag gråter jämt när jag läser om barn som dött, men det här var värre än något annat, trots att jag visste precis vad det skulle komma att stå.
Vi valde en vers som vi båda kände starkt för första gången vi såg den och jag tror att det är precis som versen säger.
När jag dör är jag alls inte borta
fast min kropp blivit till mull.
Min vän, ty med allt som susar och sjunger
skall jag komma tillbaka igen.
Genom fåglarnas kvitter i träden
genom fjärilars fladdrande slag.
Genom flingornas dans på er ruta
skall jag ge er en hälsning var dag.
Och när björkarna spricker om våren
och ni känner en varmare vind.
Skall ni ana min själs odödlighet
när jag dunlätt kysser er kind.
Och då vet ni: jag är inte borta
nej mer nära än ni kan förstå.
Genom allt som susar och sjunger
skall min hälsning med kärlek er nå.
Det är så overkligt att leva i det här och jag har lust att säga som Mellanbror sa:
- Jag kommer att vara så här ledsen tills jag dör.
För precis så känns det nu, men jag vet ju att det inte kommer att vara så HÄR jobbigt hela livet, men det kommer inte att gå en endaste dag som jag inte tänker på henne.
Hon kommer alltid att vara med oss i tanken, alltid.
Tack också till alla ni som skänkt pengar. Hoppas att ni fortsätter med det länge till...
Jag blir stum av tacksamhet när jag ser hur många som hjälper till. Ni är fantastiska...
Tack 
