Det har ju blivit lite si och så med uppdateringen på den här bloggen, men ni ska inte tro att jag glömt er !
Varje liten kommentar som ni orkar skriva värmer så in i norden och jag kikar fortfarande in till er med blogg...

Dagara går egentligen ganska sakta på Barn 3 ,men endå är det som om inte tiden eller inspirationen räcker till att skriva och det här var ju inte tänkt att vara en " Mitt sjuka barn" blogg direkt, men livet är ju som det är och detär väl tur att man inte vet vad som väntar bakom nästa hörn...

Storasyster mår iallafall bättre nu och läkaren var in till oss härom dagen och tittade i hennes hals och sa att tumören har svarat bra på cytten och har krymt redan nu, men det är ju en lång väg kvar, men just nu känns det hoppfullt.
Idag har hon haft besök av sin bästa vän I och hon har ALDRIG varit så pigg och haft så lite ont som hon hade när hon var där.
De var så söta. Låg och mös i hennes säng , fnissade och viskade med varandra. även en sväng ut till båda lekterapin och till dagrummet har hon orkat med. Och inte EN xtra dos morfin under hela tiden.
Jag och Sambon bara gapar...

i fredags hade hon besök av sin kusin S och även det var uppmuntrande för henne och vad annat kan man vänta??? Vem skulle inte bli less på att ha mamma och pappa bredvid sig hela dagarna i 3 veckor.
Klart att barn i samma ålder och spec. sådanna som man har en god relation till muntrar upp.

I veckan blir det nog en ny omgång cytt och sen när allt är stabilt och hon har kommit igång igen får vi komma hem!!!

Men huvudsaken är ju att hon blir frisk

Kram till er alla och TACK för alla tankar och värmande ord.

Bild odla.nu