Det är med blandade känslor jag skriver det..
Självklart hoppas jag på och tror att det här året 2010 kommer att vara en gnutta bättre än 2009, men samtidigt är det vårt första år Utan Storasyster. Ett helt nytt år som hon aldrig hann uppleva.
Början på vårt nya, tomma och tunga liv. Den här sorgen som vi går igenom kommer vi aldrig att komma Över, vi ska leva med den. Den kommer att bli lättare att bära med sig vart efter tider går, men vi kommer aldrig att komma över den. Hur skulle man kunna göra det? Komma över en sorg och en längtan efter sitt barn...

Med åren lär man sig nog att hantera den och allt som hänt och lär sig att leva med det, men det tar nog sin tid.

Vissa dagar är tyngre än tunga, men det finns oxå dagar som går bättre ibland tom bra.
Vi har flyttat hem från stugan (sambon har börjat jobba igen) och jag gillar inte att vara hemma. Tungt med alla minnen och jag mår mest dåligt här. Tar mig inte för att göra något alls hemma, men om jag har något att se fram emot så jag måste upp går oftas dagarna bättre. Som idag tex. Har hunnit vara både på Coop och på Maxi och handlat med barnen för ikväll ska vi bjuda våra föräldrar på middag och att steka upp blodpudding eller fiskpinnar var inte den middag vi hade tänkt oss...
Känner att idag har jag hur mycket energi som helst och det finns massor med saker jag skulle vilja hinna med.
Fixa inför middagen
Rensa garderober
Riva, klippa och klistra till min inspirationspärm
Städa bort julen
Storstäda toaletter
Ta en promenad
Inreda vinden
Städa och rensa i hallen
MM MM MM MM

Dessa dagar som är bra vill jag hinna allt, för man vet aldrig när de kommer igen, mest troligt inte imorgon.

Kram på er alla som fortfarande tittar in