Så, nu har ångesthelgen passerat och jag har gjort mitt första pass ( kan man verkligen kalla det pass när man bara gör 2 timmar?!) på barnavdelningen.
Var på helspänn inatt och låg vaken mellan 02.30-05.20...
Var har jag skorna?
Var har jag pennfickan?
Hur kommer jag att må?
Fixar jag att ta på mig pers.kläder?
Hur skrev man anteckningar på rapporten?
Kommer jag ihåg termer?
Tänk om jag försover mig!

Ja ni fattar hur jag hade det...
Somnade om och fick sova 20 minuter till, hittade skorna, glömde pennfickan med koder på, hann itid, kom ihåg att hämta upp jobbarkompisen, fixade att ta på mig jobbkläderna och framför allt, vilket fantastiskt bemötande jag fick av övrig personal !!
När klockan var 9 och jag skkulle gå hem så kändes det faktiskt lite trist, så jag stannade lite extra och var med på ronden ;)

Jag har dessutom chockat mig själv på ett helt annat plan.
Mellanbror tyckte i lördags att jag skulle följa med han och Sambon och träna och jag svarade JA.
hela familjen i träningslokalen och det var faktiskt riktigt skoj. Inte lika skoj igår då jag hade jordens träningsvärk, men det känns faktiskt lite ok det med.
Gick faktiskt och tränade efter jobbet idag oxå.
Känner inte riktigt igen mig själv, har inte tränat på 7 år, men det kanske är mitt nya liv som har startat och som jag har väntat på att den dagen skulle infinna sig.
Nu smider jag medans järnet är varmt...

Nu dags att baka solrosbröd, ja ni hör ju, jag är inte mig själv ;)