I lördags hade jag som sagt besök av underbara Anna 
Äntligen fick jag prata med henne på riktigt och vilken fin människa.
Jag tycker att vi hade många gemensamma upplevelser, tankar, funderingar och att få prata med en mamma som oxå förlorat sitt barn är så mycket enklare än att prata med någon som inte har gjort det.
man behöver inte förklara, inte undra, inte dölja, hon vet exakt hur det är hur stor tomheten är, hur stark längtan är...
Anna hade med sig en underbar gåva till mig, min första kivilykta. Alltid när jag tänder ljus i den kommer jag att tänka på henne och på hennes Gustav. Den ska få en alldeles egen plats här hemma, vet inte än vart, men visar när jag hittat den rätta platsen.

Annars händer inte så mycket... Svärfar var här igår och verkar lite sugen på att påbörja vår lilla hall...
Han kommer att fixa lite bräder som krokar ska upp på, men vad som mer skahända där inne har jag inte funderat så mycket på.
nytt på väggarna så klart, velar hit och dit om det ska bli nått med lite färg, men jag vet att jag tröttnar så fort på en färgglad vägg, så jag vet inte om jag vågar.
det finns en tapet som är svart7vit randig som jag funderar lite på, men jag ska nog ta mig en dag och gå och kika på tapeter....

Nya blommor har jag inte heller kommit mig för att skaffa,men däremot ett nytt blompynt, alltid nått.