ANNIEBO

Trodde inte att jag skulle behöva prata om det här "på allvar" med mina barn.
Men nu är läget så...
På flera håll i vär lilla stad har han setts och försökt locka med sig barn med i sin bil...
Redan när Storasyster var relativt liten så började jag av en händelse att prata med henne om det, detta har sedan fallit sig naturligt att ta med Mellanbror och Lillasyster.

Händelsen i vårt fall är en barnbok jag köpte på bokrean när Storasyster var 2 år.

Nej! sa lilla P av Inger och Lasse Sandberg



Jag köpte den för att Storasyster älskade Pulvret böckerna och hade varken läst boken eller texten på baksidan innan inköp...
Men när jag läste den för henne så förstod jag meningen med boken.

"Lilla P var en helt vanlig liten tös, fast ovanligt envis. Hon sa bara nej, nej, nej till allting.
Hon sa nej när hon skulle bada, och hon sa nej när hon skulle upp ur badet.
Hon sa nej när hon skulle till dagis, och hon sa nej när hon skulle hem från dagis.
Alla var så bekymrade.
Vad ska vi göra med lilla P? sa farmor och morfar och mamma och pappa.
Men ibland är det väldigt bra att kunna säga nej, särskilt när det kommer främmande farbröder som vill bjuda på äpplen och visa hemliga vädurskaniner!"

Får du tag på den – köp! och ge till första bästa barn som kommer i din väg.
En fantastisk bok som behandlar ämnet "fula gubbar" på ett mycket bra sätt.

Jag är glad att vi har den boken och kommer att leta fram den och läsa den snart igen för mina barn.