2 år har gått sedan vår vackra, underbara Storasyster försvann från oss.
Vi vet att hon har det bäst där i Nangijala, men här är det så tomt!

I veckan drömde jag om henne.
För första gången i en dröm så såg jag henne.
Bakom en plexivägg tillsammans med Lillasyster.
De spelade landhockey och jag och Mellanbror var på andra sidan och jag kunde inte röra henne.

Att det redan gått 2 år är ett konstigt ord.
Ibland känns det som om det gått 100 år och ibland bara nån vecka sedan jag satt i den där blå fåtöljen på rum C med henne i knät.
Tiden går lixom inte att ta på.
Hur kan 2 år ha passerat?
Vad har vi gjort?
Hur skulle hon ha varit idag?
Hur skulle hon se ut?
Vad skulle hon tycka om?

2 år...